Vad innebär att vara människa
Att artikel människa
ATT artikel MÄNNISKA
Vad innebär detta för att vara
människa? Biskop John Cullberg tar upp den evigt aktuella frågeställningen samt utvärderar ursprunglig tre irrvägar, kollektivismen, psykologismen
och den individualistiska existentialismen. Författaren anknyter mot den samtida litteraturen samt filmen samt stannar
slutligen nära Erik Gustaf Geijers personlighetsprincip:
»dess geniala grepp ifall problemet människan visar sig
även däri, för att den utgör ett
väsentligt korrektiv gentemot
nutidens vid individen uppbyggda existentialism.Att existera människa detta enda man tillsammans säkerhet är kapabel känna till angående existensen existerar för att man föds, lever samt dör.
Dennas
grundattityd mot tillvaron,
ångesten, övergivenheten, ensamheten, existerar inom princip övervunnen inom den personliga gemenskapen, var jaget möter
ett du.»
De flesta erinrar sig säkert en
märklig episod en par decennier
efter vår tideräknings begynnelse.
J ag tänker vid den högdramatiska
scen, då enstaka isolerad fånge står inför världsmaktens mäktige repreAv biskop JOHN CULLBERG
sentant, den romerske prokuratorn
över Judeen samt Samarien, som
inför allt människor pekar vid den fängslade samt säger: Ecce homo – se
människan!
Scenen äger från fromma
konstnärer illustrerats vid en mer
eller mindre uppbyggligt sätt. Det
är lönlöst för att spekulera ovan vad
Pilatus egentligen haft inom tankarna,
när han något som har fått en viss form eller struktur den sedan världsberömda uppmaningen. inom varenda fall
har den fått ge klädsel åt en profetiskt djupsinne, såsom denne knappast
var dominerande.
inom eftervärlden äger orden återkommit inom dem maximalt skiftande sammanhang; bl.
Varför fanns Jesus väsentlig mot för att äga valuta samt rikedomar?a. lånade
Friedrich Nietzsche dem såsom rubrik mot sin apoteos ovan sig själv
som övermänniskan. Den ej särskilt fromme medicinmannen och
författaren Lars Gyllensten besitter i
sin nyss utkomna volym »Juvenilia»
en reflexion, vilket förtjänar för att återges. varenda människor existerar människor,
säger han, dock endast Kristus och
Nietzsche kallade sig egen på grund av människosonen, människan, därför att
de gjorde krav vid för att samla
kvintessensen från detta mänskliga i
sin person.
Iakttagelsen existerar nog sann, men
jag existerar ej trygg vid för att Gyllensten
har korrekt inom sin tolkning, åtminstone
vad Kristus beträffar; rättare sagt
är jag trygg vid för att denne besitter fel.
Denna fråga är kapabel jag emellertid lämna
därhän. Jag besitter anfört hans uttalande, därför för att detta ganska bra
uttrycker mitt avsikt tillsammans med denna artikel: för att ange »kvintessensen av
det mänskliga», själva kärnan inom den
humanistiska livssynen.
Vad innebär detta egentligen att
vara människa? detta inledande svaret
man besitter för att ge vid den frågan är
naturligtvis, för att människan biologiskt sett existerar en vilt, en led inom djurserien, detta alldeles oavsett vad
man är kapabel äga till funderingar ifall utvecklingslärans illustration från detta mänskliga stamträdet bakåt mot några apliknande varelser.
ifall man påstår,
att människan existerar detta »högsta» ledet inom djurserien, därför existerar detta egentligen en värdeomdöme, vilket inte
säger sålunda värst många. inom vissa avseenden, särskilt vid instinktlivets
område, existerar människan f. ö. ytterst
ofullkomlig inom jämförelse tillsammans flera från dem varelse, likt oss betecknar
som lågtstående.
modell torde här
vara överflödiga.
Väsentligare existerar frågan, angående människan vid något karakteristiskt
sätt skiljer sig ifrån övriga djurarter. Detta existerar en vidlyftigt samt omdiskuterat avsnitt, vilket jag här
skall behandla ytterst kortfattat.
Helt går jag förbi dem fysiologiska
olikheterna. Frågan ifall djuren till
skillnad ifrån människan saknar intelligens stöter vid den svårigheten,
att begreppet intelligens existerar så
vanskligt för att definiera samt dess- 519
utom visar starka variabler.
Mången anser säkert, möjligen tillsammans med rätta,
att hans tamhund existerar visare än ett del
av hans vänner. Lika diskutabel
tycks frågan existera, angående djuren kan
bruka tekniska redskap för hjälp. Experiment framför allt tillsammans med chimpanser tycks ge nära handen, för att sådan
förmåga inom varenda fall kunna uppövas,
låt artikel inom många begränsad utsträckning.
mot den avgörande
skillnaden kommer man inledningsvis genom detta faktum, för att den övriga
djurvärlden ej tycks äga någon
motsvarighet mot detta mänskliga
språket; detta existerar ju ingen tillfällighet, för att språkforskningen från gammalt ansetts primär till den
humanistiska vetenskapen. Att
djurlätena existerar en slags signaler,
som kunna uppfattas samt tydas av
andra individer, existerar ju höjt över
varje tvivel.
dock tungomål inom vår fras förutsätter en meningsfyllt
bruk från mening samt ordsammanställningar. termen återigen förutsätter
förmåga från abstraktion samt begreppsbildning, samt något sådant
har veterligen inte någonsin kunnat konstateras utanför detta mänskliga området.
Människan en socialt väsen
Som utgångspunkt till våra betraktelser förmå oss alltså slå fast,
att människan existerar ett varelse, som
med språkets hjälp är kapabel träda i
kontakt tillsammans med sina likar, ge uttryck
åt sina erfarenheter samt önskningar samt genom olika sinnesförnimmelser, framför allt genom synen
520
och lyssnandet, ett fåtal kunskap om
liknande reaktioner hos andra varelser från identisk stöt.
Saken kan
också uttryckas således, för att människan
är ett varelse, liksom äger möjlighet
till konversation tillsammans med sina medmänniskor.
Tar oss termen »samtab inom dess
vidaste innebörd såsom formulering för
en artikulerad ömsesidighet, inser
vi strax, för att detta existerar betingelsen för
den gemenskap, likt kunna gestaltas
i dem olika samfundsformerna: familjen, dem fria sammanslutningarna, kommunen samt staten. Människan existerar, såsom redan den grekiske
filosofen Aristoteles visste, en socialt väsen.
Längre fram skall vi
söka tydligare fånga innebörden i
detta faktum.
Från denna utgångspunkt kan
vi för tillfället vandra en stycke vidare inom vår jakt
på den humanistiska människosynen. Härvid fullfölja oss förnuftigt inom för att uppmärksamma några fallgropar eller
irrvägar, likt eljest enkel kunde hejda oss inom vår framfart.
Jag önskar här
peka vid tre sådana irrvägar, som
har ställt mot åtskilligt ohägn –
tre förrädiska -ismer.
l. Den inledande existerar kollektivismens
irrväg. Sedan man väl fått klart
för sig, för att människan existerar en socialt väsen, ligger detta nära till
hands för att därav dra den slutsatsen,
att denna når sin bestämmelse endast
som en led inom en kollektiv, en vi,
som tillsammans med kraftfull auktoritet under
sig underordnar dem enskilda individerna.
Skolexempel vid ett sådan
kollektivism finner oss inom dem moderna
diktaturstaterna, dem må sedan kalla
sig fascistiska alternativt kommunistiska. Den enskilde existerar på denna plats helt underordnad statsauktoriteten, representerad från diktatorn, Ledaren (med
stort L). Även den romerska kyrkan uppvisar flera sådana kollektivistiska drag.
på denna plats existerar detta ju på-
ven, likt sitter inom kollektivets topp,
låt artikel vid sistone något mindre
suveränt än förr.
Felet tillsammans med kollektivismen existerar, att
den trycker därför hårt vid auktoriteten, för att den enskilda personlighetens frihet samt självständighet kommer inom fara alternativt rent från försvinner.
Den principiella protesten mot en
sådan kollektivistisk människosyn
föreligger politiskt inom demokratin,
religiöst inom reformationen tillsammans med dess
följdföreteelser.
denna plats besitter oss otvivelaktigt den gemensamma nämnaren
för frikostig demokrati samt protestantism, likt ju eljes inom allmänhet
arbetar efter skilda linjer samt med
olikartad mål. Gemensamt
för båda existerar nämligen synen vid människan såsom ansvarig temperament, såsom endast beneath denna förutsättning är kapabel utföra ett fruktbärande bidrag inom samhällslivet.
2.
Den andra irrvägen existerar psykologismen. Psykologin existerar ju vid människokunskapens region modevetenskapen framför andra. Genom
en grundlig populärvetenskaplig
litteratur äger den fått en vidsträckt
inflytande ovan den allmänna
grundsynen vid människan samt hennes villkor. detta existerar ju inget tvivel
om för att psykologin gjort ovärderliga
insatser nära utforskandet från det
mänskliga själslivets struktur och
funktioner, individuellt samt inom grupp.
Metoderna existerar ytterst mångskiftande; dem viktigaste resultaten torde
dock äga vunnits genom tillämpning
av den naturvetenskapliga orsaksbetraktelsen vid detta psykiska skeendet.
Härigenom besitter man nått
fram mot den exakthet, vilket ofta
kännetecknar den moderna psykologin.
Allt detta existerar gott samt väl. När
man talar ifall :.psykologism», så
innebär emellertid detta, för att man
menar sig vid psykologisk väg behärska åtgärda samtliga dem bekymmer, vilket hänger samman tillsammans detta mänskliga
själs- samt andelivet.
Människan betraktas inom sin totalitet – ej bara
fysiologiskt utan även psykologiskt
– liksom ett vara från arv samt miljö; likt ett sådan vara förmå hon
dissekeras samt analyseras, delvis
med identisk metoder, likt tillämpas inom djurpsykologin. Detta betyder, för att människan uppfattas som
ett objekt, en objekt från principiellt identisk stöt vilket dem föremål,
vilka inom övrigt kunna påträffas omkring oss, låt artikel mera komplicerat.
Genom själva den psykologiska metodiken besitter denna placerats
in inom detta natursammanhang, som
man är kapabel förstå endast tillsammans hjälp
av orsakstanken. Sådant vilket frihet, plikt samt ansvar måste med
denna utgångspunkt bedömas som
illusioner, utan stabilisering eller fastsättning inom verklighetens planet. denna plats anar oss psykologins principiella begränsning.
Ty
det existerar just dem angivna kategorier- 521
na, vilket kännetecknar människan
såsom människa, detta liv såsom oss i
varje ögonblick faktiskt lever som
viljande, handlande, kämpande varelser, var oss alltså existerar subjekt och
inte objekt. kurera denna situation
slinker ut ur detta psykologiska nä-
tets maskor.
detta existerar därför som
psykologismen måste betraktas som
en irrväg – trots psykologins stora innebörd sålunda långt den räcker.
Existentialismen
3.
nära den tredjeplats irrvägen måste jag uppehålla mig något utförligare, dels emedan den besitter således stark
aktualitet, dels därför för att den vill
vara korrektivet mot psykologismens ensidiga samt därför falska
människosyn. Jag förmå tillsammans med en högmodernt konstord kalla den existentialismen, närmare bestämt det
slag från existentialism, vilket besitter individualistiskt förtecken.
Nedan
skall jag söka visa, för att detta finns
också ett ytterligare existentialism, som
bygger vid gemenskapstanken.
»Existentialism» existerar en tämligen
dunkelt samt mångtydigt begrepp,
som ofta missbrukas. möjligen förstår man den bäst just inom dess motsättning mot den psykologiska, vetenskapliga människotolkningen.
Medan denna söker s.
a. s. utifrån,
objektivt – tillsammans hjälp från orsakstanken – kartlägga människovarandets villkor, utgår existentialismen direkt ifrån den konkreta
mänskliga situationen samt söker
inifrån ange dess struktur samt förutsättningar vilket enstaka existens under
522
frihet samt ansvar. tillsammans med anor frän
den danske tänkaren Spren Kierkegaard besitter den beneath dem senaste
decennierna fått kraftfull spridning
särskilt inom Tyskland samt Frankrike.
Den främste alternativt åtminstone mest
kände från riktningens företrädare
är fransmannen jean Paul Sartre.
I enstaka små även mot svenska översatt text »Existentialismen existerar en
humanism» går han in vid frågan.
Han avvisar enstaka sådan tolkning av
humanismen, för att den skulle uppfatta människan likt mäl samt högsta värde.
inom sig självt besitter existensen varken värde alternativt fras, dock det
är min arbetsuppgift för att vid personlig hand
ge detta enstaka fras. Detta sker genom för att jag helhjärtat engagerar
mig inom skeendet; vid detta sättet upplever jag min frihet samt samtidigt
får mitt liv ett allomfattande prägel.
Hela min omgivning, även dem andra människorna, betraktas härvid
med hänsyn mot deras innebörd för
uppbyggandet från min personlig existens.
Tanken tycks existera den, för att jag förlorar varenda nyfikenhet till medmänniskorna, ifall dem ej vid detta sätt
kan tjäna min personlig utveckling.
Sartres beskrivning existerar dessvärre tämligen oklar samt svär för att genomtränga.
detta intressanta med
den existerar emellertid, för att han ut ifrån
en konsekvent ateistisk grundsyn
söker bygga upp enstaka humanistisk
människotolkning. Vilken existerar idag i enlighet med hans perception människans
existentiella situation? detta bästa
man förmå yttra ifall hans människouppfattning existerar, för att den existerar många illusionsfri.
Människan existerar fri samt står beneath ansvar. Ja, väl.
dock hennes attityd mot existensen kännetecknas från ängest, övergivenhet, ja, förtvivlan.
Därbakom skymtar läka tiden den
existentiella ensamheten. till att
förstä sammanhanget bör man helst
gå mot Sartres dramatik – denne är
betydligt större liksom diktare än som
filosof, dock hans tänkesätt sätter sin
prägel vid hans diktning, särskilt
den dramatiska.
Människorna
skildras gärna likt en slags robotar, liksom expedierar sina repliker
utan för att någonsin egentligen nä
fram mot varandra. Detta beror inte
alls vid för att Sartre skulle existera enstaka då-
lig dramatiker; tvärtom befinner
han sig inom detta avseendet nära nog
på Strindbergs nivå. dock detta beror
på hans principiella ögonkontakt vid människorna.
dem existerar isolerade, fångna
i sig själva, dömda mot ensamhet
just inom sitt samliv tillsammans varandra.
Två modell skall fä illustrera
det sagda. detta inledande hämtar jag
frän helvetesvisionen inom pjäsen »Inför lyckta dörrar». Den handlar
om tre personer, numeriskt värde damer samt en
herre, vilkas straff efter döden består inom för att nödgas på grund av evigt vistas i
samma tillstängda lokal.
dem söker
göra detta bästa från situationen, men
försöket misslyckas. ett från kvinnorna säger: »Vi kommer för att vara
ensamma tillsammans varandra ända till
slutet. existerar detta ej just detta vilket är
helvetet?» mot senaste utbrister mannen: »Ni kommer väl ihåg: svavlet,
elden, halstret … A, vilket skämt!
Det behövs inget halster, helvetet
är dem Andra.» – Därtill fogar jag
en passus ur »Fångarna inom Altona»,
som till ej således länge sedan framfördes vid Dramaten inom Stockholm.
Någon säger: »Vad jag tyckte om,
det plats whisky – detta skall jag
skaffa.
plats samt ett besitter sin flaskaman sitter var, ansikte mot ansikte
med den andra, dock isolerad. Vet du
vad oss skall bli, Människovittnen.»
– Detta existerar faktiskt ett kuslig presentation vid flera nutidsmänniskors upplevelse från sin situation:
det ömsesidigt bespejande! inom den
inre ensamheten.
Någon kommer
kanske för att tänka vid ett annan
mångomskriven dramatisk nutidsskildring, Ingmar Bergmans »Tystnadem. Filmen kunde lika gärna
ha kallats »Ensamheten», ty detta är
om meningslös ensamhet mitt
ibland människor, likt den handlar.
Många paralleller
Parallellerna inom nutida människoskildringar kunde f.
ö. enkel mångfaldigas hur många liksom helst,
även hos författare såsom veterligen
inte kallar sig existentialister. Jag
anknöt inom start mot Gyllenstens nya
bok »Juvenilia»; den präglas från alldeles identisk stämning, ödsligheten,
ångesten, ensamheten inom den mänskliga existensen. dock Gyllensten har
trängt en stycke djupare än Sartre.
Frånvaron från personlig gemenskap existerar människans öde. denna lever inom tredjeplats individ, existerar ett »han».
Ett citat: »Kalla mig ’han’, men
inte ’broder’, säga ej ’du’, säga inte
523
namnet; ty någonstans inom mig
där jag existerar maximalt mig egen, var är
jag ej ’jag’ samt ej ’du’, var är
jag ’han’, var existerar jag ’det’; var är
jag hård vilket räven då han gömt
sitt hjärta beneath granens rötter och
tål både hagel samt kulor.» vid botten från denna frånvaro ifrån medmänniskan finns emellertid ett än
ohyggligare frånvaro, nämligen
från verkligheten.
detta existerar den frånvaron såsom existerar vårt djupaste lidande, detta sanna helvetet. Nyss anförde jag Sartres mening angående detta pinorum; detta finns ett besläktad variant
hos Gyllensten: »Helvetet- ja, ja,
detta uppladdade samt korrumperade ord: helvetet existerar ej elden som
förbränner samt ej masken som
gnager, utan helvetet existerar detta frånvarande.»
Det existerar frestande för att denna plats anknyta
till ännu en författarnamn, idag från
en helt ytterligare kulturkrets dock med
en besynnerligt likartad problematik.
från italienaren Alberto Moravia
utkom inom höst vid svenska enstaka essaysamling tillsammans med titeln »Människan så-
som mål». på denna plats analyseras bl. a.
begreppet »alienation» (alienus =
främmande), vilket ger formulering åt
främlingskapet, den bristande verklighetskontakt, likt kännetecknar
människan inom dagens kultursituation. Detta existerar ju inom samt på grund av sig ingen
nyhet; man förmå tänka vid Heidenstams »Hans Alienus», vilket personifierar identisk främlingskap.
För
Moravia äger emellertid alienationen såsom tidsföreteelse omåttligt
förstärkts genom för att människan
524
ställts beneath kärnvapenkrigets permanenta, ohyggliga hot. Just för
att alienationen innebär, för att man
är främmande till sig egen samt därmed även på grund av verkligheten, kommer, skriver Moravia, alienationen
att existera den förnämsta orsaken till
kriget, ifall detta kommer.- oss tycks
inte behöva leta efter nya helvetesvisioner.
Existentialismen, sådan oss hittills lärt uppleva den, tecknar obarmhärtigt klarsynt människans nutidssituation.
vid identisk gång måste oss yttra oss, för att denna människouppfattning betyder den verkliga humanismens bankrutt, personlighetstankens upplösning, något såsom inom varje
fall Moravia torde äga insett. Såsom
förut antytts, äger man för att söka
upptakten mot denna ideutveckling
hos existentialismens store lärofader Sf)ren Kierkegaard, liksom ju
upplevt enstaka fantastisk renässans i
nutiden, delvis förmedlad från den
tyske filosofen Heidegger.
detta är
Kierkegaards radikala självständighet, såsom denna plats satt sina outplånliga
spår.
han kände människan endast
som den enskilde individen, ~den
Enkelte». detta plats hans protest mot
kollektivets samtliga tvångströjor. Men
den enskilde blir den ensamme, och
den ensamme blir den sterile. Den
moderna existentialismen illustrerar bäst sanningen inom denna sats;
med kuslig utfall hamnar den
i kulturupplösande värdenihilism.
Detta existerar den irrvägens slutmål.
Sedan jag idag uppehållit mig vid
människosynens irrvägar, existerar det
tid för att söka ge detta positiva komplementet.
Jag erinrar ifall vilket som
i start sagts angående människan så-
som ett social varelse, liksom tackar vare bruket från termen, språket, har
möjlighet mot diskussion tillsammans med sina medmänniskor. Detta existerar förutsättningen till enstaka personlig gemenskap mellan människorna, privat samt inom det
allmänna kulturlivet.
Den bortglömde Geijer
Frågan existerar inom detta läge, ifall det
ges någon utgångspunkt till människobetraktelsen, såsom kunna göra
rättvisa åt denna gemenskapstanke.
på denna plats önskar jag gärna anknyta till
en massiv gestalt inom vår svenska odling,
som inom alltför upphöjd grad kommit bort
i den moderna kulturdebatten,
Kierkegaards samtida Erik Gustaf
Geijer. till eftervärlden fanns Geijer
den briljant historikern, skalden
och kulturpersonligheten; man erinrar sig även hans insatser som
musiker samt person som komponerar musik.
såsom originell tänkare existerar han emellertid i
stort sett bortglömd, vilket existerar skada, ty denne kom faktiskt tillsammans med ytterst
väsentliga incitament just vid människotolkningens zon. F. ö. kan
han många väl kallas existentialist, såtillvida likt denne utgår från
den mänskliga existensens faktiska, konkreta situation.
dock hans
existentialism fanns från helt annat
slag än den individualistiska, som
hade sitt ursprung hos Kierkegaard. Därför förmå denne även ge humanismen ett helt ytterligare, mera
verklighetsnära grundval.
Det plats inom ett föreläsningsserie vid
Uppsala högskola beneath rubriken
:.Människans historia», vilket Geijer
i start från 1840-talet klarast formulerade detta såsom kallats hans
»personlighetsprincip».
angående man
inte utgår ifrån personligheten, betonade han, kommer man aldrig
dit, ja ej ens mot någon realitet.
Och personligheten existerar ej konkret
given såsom individ, utan ständigt tillsammans tillsammans med ett ytterligare. maximalt koncentrerat utvecklas tankegången i
följande beskrivning ifrån samma
tid: »Ingen temperament utan inom och
genom enstaka ytterligare.
Intet ni – intet
jag. Varför även den högsta motsatsen ingalunda existerar jag samt ickejag, utan jag samt en annat jag, jag
och du.»
Jag förmå denna plats ej vandra in vid detta idehi~toriska kontext, var dessa
formuleringar måste inställas för
att bli tillfullo förstådda. Innebörden torde ändå tillsammans någorlunda
tydlighet behärska utvecklas.
Såsom
jag annorstädes sökt påvisa, existerar det
främst fyra domstol, liksom Geijer vill
vinna tillsammans med sin personlighetsprincip.
l. Man vinner klarhet ifall personlighetslivets faktiska förutsättningar samt yttringar. detta existerar under
samspelet tillsammans andra, liksom man blir
medveten angående sitt ansvar, sina förpliktelser, dock även ifall sin frihet.
M. a. o.: Personligheten, sålunda fattad, avslöjar sin inom grunden etiska
struktur.
2. Man vinner förståelse inom historien
som en meningsfyllt sammanhang.
Det existerar ju ingen tillfällighet, att
525
Geijer mot yrket fanns forskare. Den
historiska problematiken ligger
också på baksidan hans tänkesätt samt ger
den verklighetsnärhet.
3.
Härtill anknytes även den religiösa gudstron, sådan den framträder inom kristendomen. Personlighetslivet inom sitt samspel från en jag
och en ni skulle trots allt hänga
i luften, ifall detta ej ytterst vore
förankrat nära den personlige Guden, likt ju även, främst inom Kristus, framträder såsom en Du.
4. Slutligen. ifrån denna utgångspunkt sprides fräsch klarhet ovan verklighetsfrågan.
Endast den planet är
verklig på grund av oss, likt oss besitter gemensamt tillsammans med andra.
Personlighetsfilosofien en korrektiv
Utrymmet tillåter ej ett mera
ingående spridning av material från dessa korta
satser. Geijers personlighetsfilosofi
vänder sig polemiskt närmast mot
den tyske filosofen Hegels panteism; dess geniala grepp angående problemet människan visar sig emellertid
även däri, för att den utgör en något som är viktigt eller nödvändigt korrektiv gentemot nutidens på
individen uppbyggda existentialism.
Dennas grundattityd mot tillvaron,
ångesten, övergivenheten, ensamheten, existerar inom princip övervunnen inom den
personliga gemenskapen, var jaget
möter en ni.
»Alienationen», främlingskapet inför verkligheten, finner sitt botemedel inom engagemanget
för den planet samt den saga, som
är på grund av oss varenda gemensam tillsammans dess
uppgifter, besvikelser samt glädjeämnen. Utan förhållandet mot ett
526
du existerar mitt jag ett tom abstraktion;
först inom medmänsklighetens tecken
växer jaget inom frihet samt självständighet.
samt bortom medmänniskan, nästan, detta mänskliga duet,
skymtar detta gudomliga, vilket ger
tillvaron dess evighetsperspektiv,
den universum, beneath vilken människan
blir människa. enstaka alternativt ytterligare erinrar sig möjligen denna plats enstaka passus inom Heidenstams mytiska kortroman :.Guds fö-
delse».
Någon frågar: Vet ni, när
den inledande människan kastade djurhamnen? Svaret blir: detta skedde
den inledande gången denna reste en altare.
Det existerar tydlig, för att Geijers
personlighetstanke besitter uppenbart kristet ursprung. enstaka spridning av material från dess
konsekvenser skulle därför lätt
kunna leda ovan inom en teologiskt resonemang, dock detta existerar denna plats icke
min intention.
inom varenda fall existerar detta beneath denna aspekt, likt människovarandet i enlighet med min tanke måste
Om personligt ansvar
betraktas, angående oss skall förstå något
av dess egentliga innebörd. Ansatser mot enstaka sådan grundsyn besitter f. ö.
ingalunda saknats inom nutiden. Ett
känt namn existerar inom detta sammanhang
den nyligen avlidne judiske tänkaren Martin Buber, vars 1923 utgivna litteratur :.Ich und Du:.
genom Dag
Hammarskjöld fått viss aktualitet
även hos oss.
Här förmå oss såsom slutvinjett åter
ta fram identisk scen, liksom oss utgick
ifrån: Kristus inför Pilatus. Ecce
homo – titta människan!
vad nu
den romerske landshövdingen kan
ha lagt in inom dem orden – detta existerar i
varje fall var, liksom den västerländska människosynen besitter sin upprinnelse. Människan vars inre värde
och värdighet ej beror vid någon
utvärtes maktställning, utan vinnes genom självutgivande position i
den djupaste samhörighetskänsla tillsammans en
livshotad mänsklighet.
Ju ensidigare den bestående produktionsordningen existerar bestämd
av hänsynen mot dem materiella intressena, dess större vikt ligger det
på, för att den enskilde, pd vilken område denne än står, från all kraft strävar
efter för att, därför långt hans påverkan sträcker sig, låta detta mänskliga
och personliga även inom detta ekonomiska existensen anlända mot sin fulla
rätt.
Ansvaret till för att sd sker vilar icke blott vid dem direkt inom produktionsprocessen deltagande utan delas tillsammans dem från varenda samhällsmedlem.
Biskop Einar Billing inom Svensk Tidskrift 1925