Socialstyrelsen st intyg klinisk tjänstgöring

Observera för att dessa föreskrifter är upphävda genom ikraftträdandet från HSLF-FS 2021:8 samt bör därför endast tillämpas i enlighet med övergångsbestämmelserna inom dem föreskrifterna.

Observera för att detta är den tryckta utgåvan från författningen likt gäller.

granska därför ständigt texten mot den tryckta utgåvan. För övning angående använda bemyndiganden samt ikraftträdandebestämmelser, titta respektive författning.

Ändrad: t.o.m. HSLF-FS 2020:19

Senaste lydelse: Gäller från samt tillsammans 2020-05-01

1 kap. Tillämpningsområde

1 § Dessa föreskrifter bör tillämpas nära legitimerade läkares vidareutbildning för för att uppnå specialistkompetens i enlighet med 4 kap.

8 § patientsäkerhetslagen (2010:659).

2 § För specialiteten rättsmedicin, samt inom tillämpliga delar för specialiteten rättspsykiatri, gäller vilket vilket anges angående vårdgivare inom dessa föreskrifter samt allmänna råd inom stället Rättsmedicinalverket.

2 kap.

Enligt Socialstyrelsen samt område Skånes riktlinjer bör varenda aktivitet tillsammans med ST-utbildning genomföra enstaka extern analys från kvalitén vid utbildningen vart femte år.

Allmänna bestämmelser

1 § I föreskrifterna samt dem allmänna råden används beteckningen EES-land för ett stat inom detta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. vad såsom anges ifall EES-land gäller även för Schweiz.

Beteckningen tredjeland används för en nation likt ej omfattas från första stycket.

(HSLF-FS 2016:36)

2 § Av 4 kap. 1 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår för att för för att enstaka legitimerad läkare bör uppnå specialistkompetens bör denne alternativt denna förvärva dem kunskaper, färdigheter samt förhållningssätt likt föreskrivs för specialistkompetensen genom specialiseringstjänstgöring beneath minimalt fem år.

Den bör fullgöras genom tjänstgöring vilket läkare beneath handledning samt genom deltagande inom kompletterande kurs.

Meriter från träning vilket ligger mot bas för tidigare uppnådd specialistkompetens alternativt från träning på forskarnivå får tillgodoräknas inom specialiseringstjänstgöringen. (HSLF-FS 2016:36)

3 § Den legitimerade läkare liksom genomgår specialiseringstjänstgöring (ST-läkaren) bör äga en utbildningsprogram likt utgår från målbeskrivningen för specialiteten.

Utbildningsprogrammet bör artikel individuellt samt omfatta den tjänstgöring samt kompletterande kurs vilket behövs för för att uppfylla kompetenskraven inom målbeskrivningen.

Allmänna råd

Det individuella utbildningsprogrammet bör innehålla

– planerad intern samt extern utbildning,
– planerat deltagande inom forsknings- samt kvalitetsutvecklingsarbeten, och
– planerad tidsperiod för regelbundna självstudier.

4 § Där dem anges inom målbeskrivningen för specialiteten bör följande föreskrivna utbildningsaktiviteter genomföras:

1. auskultationer,
2. kliniska tjänstgöringar beneath handledning,
3. kurser,
4. kvalitets- samt utvecklingsarbeten, och
5. självständiga skriftliga arbeten i enlighet med vetenskapliga principer.

5 § Om specialiseringstjänstgöringen genomförs på part-time, bör tjänstgöringstiden förlängas så för att den sammanlagt motsvarar heltid beneath minimalt fem år.

Semester samt jourkompensationer får tillgodoräknas inom specialiseringstjänstgöringen.

3 kap.

Handledning samt bedömning

Handledning från ST-läkare

1 § Handledning i enlighet med 4 kap. 1 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) bör ges tillsammans utgångspunkt inom detta individuella utbildningsprogrammet. Den bör ges kontinuerligt inom struktur från stöd samt vägledning.

Allmänna råd

Handledningen bör planeras in inom ordinarie tjänstgöringsscheman.

Handledare

2 § För handledningen bör utses enstaka huvudansvarig handledare som

1. ska äga bevis ifall specialistkompetens inom den specialitet såsom ST-läkaren avser för att uppnå, och
2. ska äga genomgått handledarutbildning.

Allmänna råd

Den huvudansvariga handledaren bör tjänstgöra där ST-läkaren huvudsakligen genomför sin specialiseringstjänstgöring.

Handledarutbildningen bör omfatta handledning, pedagogik, metoder för bedömning, informationsutbyte samt etik.

3 § För varenda utbildningsperiod bör ST-läkaren äga tillgång mot enstaka handledare som

1. ska äga betydelsefull specialistkompetens, och
2. ska äga genomgått handledarutbildning.

Allmänna råd

Handledarutbildningen bör omfatta handledning, pedagogik, metoder för bedömning, informationsutbyte samt etik.

Bedömning från ST-läkarens kompetens

4 § Handledaren samt verksamhetschefen nära detta tjänstgöringsställe där ST-läkaren huvudsakligen genomför sin specialiseringstjänstgöring bör bedöma ST-läkarens kompetensutveckling kontinuerligt tillsammans med utgångspunkt inom målbeskrivningen för specialiteten samt detta individuella utbildningsprogrammet.

Bedömningen bör dokumenteras samt ligga ner mot bas för detta intyg angående uppnådd specialistkompetens liksom bör utfärdas efter fullgjord specialiseringstjänstgöring.

Allmänna råd

Bedömningen bör göras tillsammans på förhand kända samt överenskomna metoder.

Om bedömningen visar för att ST-läkaren ej äger uppfyllt kompetenskraven, bör detta leda mot ett åtgärdsplan såsom omfattar

– justeringar inom detta individuella utbildningsprogrammet,
– förändringar inom verksamhetens utbildningsinsatser, eller
– tydligare krav på ST-läkarens insatser.

4 kap.

Ansvarsfördelning

Vårdgivare

1 § Vårdgivaren bör ansvara för för att detta inom sådan aktivitet såsom tar emot läkare för specialiseringstjänstgöring finns dem förutsättningar liksom behövs för för att genomföra specialiseringstjänstgöring från hög samt jämn kvalitet.

Vårdgivaren bör vidare ansvara för för att detta finns tillgång till

1. en studierektor,
2. handledare likt motsvarar nödvändigheten från handledning, och
3. medarbetare såsom är kapabel ge nödvändiga instruktioner ifall verksamhetsspecifika tekniker samt tillvägagångssätt.

Allmänna råd

Vårdgivaren bör titta mot för att studierektorerna äger betydelsefull specialistkompetens.

ST-läkaren bör, utöver handledning, fortlöpande ges sådana instruktioner såsom anges inom 1 § 3 tillsammans återkoppling från dem såsom besitter gett instruktionerna.

2 § Vårdgivaren bör ansvara för för att kvaliteten inom specialiseringstjänstgöringen säkerställs genom strukturerad utvärdering samt utvärdering från ifall verksamheten möter dem krav liksom ställs inom 3 samt 4 kap.

Kvaliteten inom specialiseringstjänstgöringen bör även granskas samt utvärderas från enstaka extern aktör liksom ej får äga ekonomiska, administrativa alternativt organisatoriska kopplingar mot vårdgivaren.

Om granskningen alternativt utvärderingen visar för att detta finns brister, bör vårdgivaren åtgärda dessa.

Allmänna råd

Vårdgivaren bör titta mot för att den externa granskningen samt utvärderingen genomförs vart femte år.

Verksamhetschef

3 § Verksamhetschefen nära detta tjänstgöringsställe där ST-läkaren huvudsakligen genomför sin specialiseringstjänstgöring bör ansvara för att

1. det individuella utbildningsprogrammet tas fram, regelbundet följs upp samt nära behov revideras inom samråd tillsammans studierektor, handledare samt ST-läkaren,
2. en huvudansvarig handledare utses mot ST-läkaren, och
3. den kontinuerliga bedömningen dokumenteras.

Allmänna råd

Verksamhetschefen bör hålla regelbundna utvecklingssamtal tillsammans med ST-läkaren.

4 § Om verksamhetschefen själv ej äger en bevis ifall specialistkompetens inom den specialitet likt ST-läkaren avser för att uppnå, bör denne alternativt denna utse ett läkare såsom äger sådan kompetens för att göra den bedömning vilket anges inom 3 kap.

4 §.

Studierektor

5 § Studierektorn bör samordna den interna samt externa utbildningen för ST-läkarna.

Studierektorn bör ha

1. specialistkompetens, och
2. genomgått handledarutbildning.

Allmänna råd

Studierektorn bör utgöra ett organisatorisk stödfunktion mot verksamhetschef, handledare samt ST-läkare.

I studierektorns arbetsuppgifter bör ingå att

– utarbeta introduktionsprogram för ST-läkarna, och
– ta sektion från den bedömning likt anges inom 3 kap.

4 §.

5 kap. Bas-, gren- samt tilläggsspecialiteter

1 § För dem specialiteter vilket specialistkompetens är kapabel uppnås inom bör följande indelning samt benämning gälla.

 
Specialistkompetens inom bas- samt grenspecialiteter

2 § För för att få en bevis angående specialistkompetens inom enstaka grenspecialitet bör läkaren äga en bevis angående specialistkompetens inom ett basspecialitet i enlighet med indelningen inom 1 § alternativt inom ett motsvarande specialitet i enlighet med äldre bestämmelser.

Allmänna råd

Specialiseringstjänstgöring inom ett grenspecialitet förmå påbörjas inom ramen för specialiseringstjänstgöringen inom basspecialiteten.

Specialistkompetens inom tilläggsspecialiteter

3 § För för att få en bevis ifall specialistkompetens inom ett tilläggsspecialitet bör läkaren äga en bevis ifall specialistkompetens i enlighet med vilket vilket anges inom 4–13 §§ alternativt inom enstaka motsvarande specialitet i enlighet med äldre bestämmelser.

Allmänna råd

Specialiseringstjänstgöring inom enstaka tilläggsspecialitet förmå påbörjas inom ramen för specialiseringstjänstgöringen inom basspecialiteten.

Allergologi
4 § För för att få en bevis angående specialistkompetens inom allergologi bör läkaren äga en bevis angående specialistkompetens inom någon från specialiteterna

1. allmänmedicin,
2. arbets- samt miljömedicin,
3. barn- samt ungdomsallergologi,
4. endokrinologi samt diabetologi,
5. geriatrik,
6. hematologi,
7. hud- samt könssjukdomar,
8. internmedicin,
9. kardiologi,
10. klinisk läran om immunsystemet samt transfusionsmedicin,
11. lungsjukdomar,
12. medicinsk gastroenterologi samt hepatologi,
13. njurmedicin, eller
14. öron-, näs- samt halssjukdomar.

Arbetsmedicin
5 § För för att få en bevis ifall specialistkompetens inom arbetsmedicin bör läkaren äga en bevis angående specialistkompetens inom enstaka specialitet såsom tillhör någon av

1. de barn- samt ungdomsmedicinska specialiteterna,
2. de enskilda basspecialiteterna tillsammans undantag för klinisk farmakologi, klinisk genetik, rättsmedicin samt socialmedicin,
3. de invärtesmedicinska specialiteterna,
4. de kirurgiska specialiteterna,
5. de neurologiska specialiteterna tillsammans med undantag för klinisk neurofysiologi,
   eller
6. de psykiatriska specialiteterna.

Beroendemedicin
6 § För för att få en bevis angående specialistkompetens inom beroendemedicin bör läkaren äga en bevis ifall specialistkompetens inom någon från specialiteterna

1. barn- samt ungdomspsykiatri, eller
2. psykiatri.

Gynekologisk onkologi
7 § För för att få en bevis angående specialistkompetens inom gynekologisk onkologi bör läkaren äga en bevis ifall specialistkompetens inom någon från specialiteterna

1. obstetrik samt gynekologi, eller
2. onkologi.

Nuklearmedicin
8 § För för att få en bevis ifall specialistkompetens inom nuklearmedicin bör läkaren äga en bevis ifall specialistkompetens inom någon från specialiteterna

1. klinisk fysiologi,
2. onkologi, eller
3. radiologi.

Palliativ medicin
9 § För för att få en bevis angående specialistkompetens inom palliativ läkemedel bör läkaren äga en bevis ifall specialistkompetens inom enstaka specialitet likt tillhör någon av

1. de barn- samt ungdomsmedicinska specialiteterna,
2. de enskilda basspecialiteterna tillsammans med undantag för arbets- samt miljömedicin, klinisk farmakologi, klinisk genetik, rättsmedicin samt socialmedicin,
3. de invärtesmedicinska specialiteterna,
4. de kirurgiska specialiteterna,
5. de neurologiska specialiteterna tillsammans undantag för klinisk neurofysiologi,
   eller
6. de psykiatriska specialiteterna.

Skolhälsovård
10 § För för att få en bevis angående specialistkompetens inom skolhälsovård bör läkaren äga en bevis ifall specialistkompetens inom någon från specialiteterna

1. allmänmedicin,
2. barn- samt ungdomsmedicin, eller
3. barn- samt ungdomspsykiatri.

Smärtlindring
11 § För för att få en bevis angående specialistkompetens inom smärtlindring bör läkaren äga en bevis ifall specialistkompetens inom enstaka specialitet liksom tillhör någon av

1. de barn- samt ungdomsmedicinska specialiteterna,
2. de enskilda basspecialiteterna tillsammans med undantag för klinisk farmakologi, klinisk genetik, rättsmedicin samt socialmedicin,
3. de invärtesmedicinska specialiteterna,
4. de kirurgiska specialiteterna,
5. de neurologiska specialiteterna tillsammans med undantag för klinisk neurofysiologi,
   eller
6. de psykiatriska specialiteterna.

Vårdhygien
12 § För för att få en bevis ifall specialistkompetens inom vårdhygien bör läkarenha en bevis ifall specialistkompetens inom någon från specialiteterna

1. infektionssjukdomar, eller
2. klinisk mikrobiologi.

Äldrepsykiatri
13 § För för att få en bevis angående specialistkompetens inom äldrepsykiatri skaläkaren äga en bevis angående specialistkompetens inom någon från specialiteterna

1. geriatrik, eller
2. psykiatri.

6 kap.

Tillgodoräknande från kompetens

Tidigare specialiseringstjänstgöring

1 § Om enstaka läkare tillsammans specialistkompetens önskar uppnå specialistkompetens inom ytterligare ett bas-, gren- alternativt tilläggsspecialitet, får tidigare specialiseringstjänstgöring tillgodoräknas efter prövning förutsatt för att samtliga kompetenskrav inom målbeskrivningen för den ytterligare specialiteten är uppfyllda.

Den specialiseringstjänstgöring likt tillgodoräknas får ej minska tjänstgöringstiden inom den senare specialiteten tillsammans med mer än två samt en halvt år. (HSLF-FS 2016:36)

Meriter från forskarutbildning

2 § Den läkare likt besitter ett svensk doktorsexamen bör få en bevis ifall specialistkompetens angående denne alternativt denna har

1. uppfyllt kompetenskraven inom målbeskrivningen för specialiteten, och
2. fullgjort minimalt fyra samt en halvt års specialiseringstjänstgöring.

Detta gäller även för enstaka utländsk doktorsexamen vilket från en svenskt högskola, ett svensk högskola alternativt Universitets- samt högskolerådet besitter bedömts motsvara enstaka svensk doktorsexamen.

Specialistläkare från annat EES-land

3 § För specialistläkare liksom besitter förvärvat sina yrkeskvalifikationer inom en annat EES-land än landet alternativt fått dem erkända inom en sådant nation finns bestämmelser i

1. lagen (2016:145) ifall erkännande från yrkeskvalifikationer,
2. förordningen (2016:157) angående erkännande från yrkeskvalifikationer,
3. patientsäkerhetsförordningen (2010:1369), samt
4. Socialstyrelsens föreskrifter samt allmänna råd (HSLF-FS 2016:64) ifall erkännande från yrkeskvalifikationer inom hälso- samt sjukvården.

Även för legitimerade läkare såsom besitter fullgjort föreskriven praktisk kurs inom en annat EES-land än landet alternativt fått sådana yrkeskvalifikationer erkända inom en sådant nation finns bestämmelser inom dem författningar liksom anges inom första stycket. (HSLF-FS 2016:65)

Specialistläkare från tredjeland

4 § Den läkare vilket besitter en bevis ifall specialistkompetens från tredjeland efter för att äga fullgjort minimalt tre års specialiseringstjänstgöring samt därefter besitter tjänstgjort likt expert inom enstaka sådan omfattning för att den sammanlagda tjänstgöringstiden inom specialiteten alternativt tiden för specialiseringstjänstgöring utgör minimalt fem år bör få en bevis angående specialistkompetens
i motsvarande specialitet inom landet.

Detta gäller dock endast ifall han alternativt hon

1. genomför minimalt en års specialiseringstjänstgöring inom land efter
   att äga fått svensk legitimation, och
2. uppfyller samtliga kompetenskrav inom målbeskrivningen.

För läkare såsom äger en bevis angående specialistkompetens från tredjeland 2015:8 i enlighet med dem förutsättningar likt anges inom första stycket får en bevis angående specialistkompetens inom motsvarande specialitet meddelas utan hinder från vad såsom anges inom 5 kap.

2 samt 3 §§.

5 § Den huvudansvariga handledaren samt verksamhetschefen nära detta tjänstgöringsställe där ST-läkaren huvudsakligen genomför sin specialiseringstjänstgöring bör bedöma ifall läkaren möter samtliga kompetenskrav inom målbeskrivningen beneath hans alternativt hennes specialiseringstjänstgöring.

Om bedömningen visar för att läkaren ej möter kompetenskraven, bör specialiseringstjänstgöringen kompletteras tillsammans med dem föreskrivna utbildningsaktiviteter såsom anges inom delmålen inom målbeskrivningen.

Den tidsperiod likt anges inom 4 § 1 bör nära behov förlängas.

Delar från tjänstgöringen från annat EES-land alternativt tredjeland

6 § En läkare får tillgodoräkna sig upp mot fyra års tjänstgöring såsom läkare inom en annat EES-land än land alternativt inom tredjeland angående denne alternativt hon

1. har genomfört tjänstgöringen beneath handledning,
2. har fått en intyg ifall tjänstgöringen från enstaka verksamhetschef alternativt motsvarande inom tjänstgöringslandet,
3. enligt enstaka handledare inom landet möter kompetenskraven inom delmålen inom målbeskrivningen, och
4. har genomfört tjänstgöringen efter för att äga fått behörighet för att utöva läkaryrket inom tjänstgöringslandet.

Intyget inom 2 bör innefatta enstaka redogörelse från tjänstgöringens innehåll samt omfattning.

7 kap.

Ansökan ifall bevis angående specialistkompetens

1 § För för att få en bevis ifall specialistkompetens bör enstaka ansökan göras hos Socialstyrelsen. Den bör göras på ett särskild dokument (bilaga 1).

2 § Uppnådd specialistkompetens i enlighet med målbeskrivningen för den sökta specialiteten bör styrkas genom en intyg (bilaga 2) såsom bör bifogas ansökan.

3 § För för att styrka för att föreskrivna utbildningsaktiviteter besitter genomförts bör mot ansökan även bifogas intyg om

1. auskultationer (bilaga 3),
2. kliniska tjänstgöringar beneath handledning (bilaga 4),
3. kurser (bilaga 5),
4. kvalitets- samt utvecklingsarbeten (bilaga 6), och
5. självständiga skriftliga arbeten i enlighet med vetenskapliga principer (bilaga
   7).

4 § Ett intyg bör bifogas ansökan angående ST-läkaren önskar tillgodoräkna sig

1. godkänd svensk doktorsexamen,
2. utländsk doktorsexamen likt äger bedömts motsvara enstaka svensk doktorsexamen,
   eller
3. utländsk tjänstgöring i enlighet med 6 kap.
   INTYG.

   6 §.

5 § När enstaka specialistläkare från tredjeland ansöker angående bevis angående specialistkompetens
enligt dem förutsättningar liksom anges inom 6 kap. 4 § bör inom stället för vilket såsom sägs inom 2–4 §§ intyg ifall fullbordade kompetenskrav i enlighet med målbeskrivningen (bilagorna 8 a samt 8 b) bifogas ansökan.

Även detta individuella utbildningsprogrammet bör bifogas ett sådan ansökan.

Om specialiseringstjänstgöringen kompletteras i enlighet med 6 kap.

5 § andra stycket, bör sådana intyg likt anges inom 3 § bifogas ansökan.

8 kap. Övriga bestämmelser

1 § Av 4 kap.

3 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår detta för att angående detta finns särskilda skäl, får Socialstyrelsen informera bevis ifall specialistkompetens trots för att läkarens kurs ej möter kraven inom 4 kap. 1 § identisk förordning alternativt inom föreskrifter meddelade
med stöd från 4 kap.

5 § förordningen.

2 § Socialstyrelsen kunna medge undantag från bestämmelserna inom dessa föreskrifter, ifall detta finns särskilda skäl.

Ladda ner alternativt beställ

Senast uppdaterad:

Publicerad: