Vad är språk på finska

Att tungomål lånar mening ifrån varandra är kapabel lära oss en samt annat angående hur talarna från språken förhåller sig mot varandra kulturellt samt politiskt. till svenskans sektion anar oss en antal mer alternativt mindre överlappande skikt från lånord ifrån latinet, lågtyskan, franskan, högtyskan samt engelskan, tillsammans med grekiskan såsom en slags joker.

oss skönjer denna plats världshistoriska svängningar såsom lett mot för att oss övergivit gamla långivare mot förmån på grund av nyare.

Ingen aspiration, ingen tonaccent inom finlandssvenskan

Finskan äger även, direkt alternativt omväg, hämtat mening ifrån ovannämnda tungomål, vartill kommer enstaka massiv mängd lån ifrån svenskan.

Detta existerar förstås ej ägnat för att förvåna; land i norden samt land fanns en samt identisk nation inom åtminstone 600 kalenderår, samt även efter 1809 äger svenskan spelat ett massiv roll inom storfurstendömet samt senare republiken. självklart besitter även finskan påverkat svenskan, dock denna konsekvens gäller främst finlandssvenskan.

inom den svenska vilket talas öster ifall Ålands ocean saknas mot modell nästan helt den tonaccentskillnad vilket fullfölja för att sverigesvenskar besitter olika uttal inom nubben ’småspiken’ samt nubben ’supen’. Vidare uttalas finländskt p, t, k utan aspiration – liksom inom spanska – medan inom stort sett läka landet existerar noga tillsammans med den var lilla luftpusten då nämnda ljud står inom start från mening.

(En stockholmare kunna alltså blåsa ut enstaka tändsticka genom för att yttra ”pant”, medan helsingforsaren ej klarar från tricket oavsett ifall denna existerar svensktalande alternativt talar finska samt översätter detta mot ”pantti”.) Man är kapabel även notera för att finländaren gärna äger en velariserat, ”mörkt”, l i mening vilket kalla samt guld.

(”Mörkt” l är något annat än ”tjockt” l, liksom finns inom dialekter inom båda länderna inom mening vilket blå och skål samt även inom gård angående dialekten existerar välbevarad. inom Satakunta, var detta ej längre talas svenska inom någon större utsträckning, ligger ön Svärdsö, vars finska namn Svälssöö skvallrar ifall för att den försvunna svenska dialekten ägde tjockt l.) Finskan besitter även bidragit tillsammans lånord samt grammatiska influenser mot dem östsvenska varieteterna.

Ett tiotal finska lånord

Till sverigesvenskan äger liknande fennicismer ej nått, förutom möjligen en tiotal lånord.

en omdiskuterat mening existerar finskans ålderdomliga repo liksom eventuellt ligger på baksidan svenskans räv. oss noterar för att dem västgermanska språken besitter dem helt olik fox och Fuchs, således nog förmå man tänka sig för att dem gamla nordborna lånat in repo, speciellt ifall oss betänker för att detta inom genitiv heter revon.

Bland dem mer allmänt erkända lånen ifrån finska mot svenska återfinns känga av kenkä ’sko’, hyvens från hyvä ’bra’, kola ’dö’ från kuolla, pojke av poika, pörte från pirtti, pjäxa av pieksu samt rappakalja från rapakalja.

Denna skrivelse fokuserar dock vid svenska lånord inom standardfinskan.

Finska (suomen kieli) existerar en finsk-ugriskt tungomål framförallt talat inom land i norden, var detta tillsammans tillsammans svenskan existerar officiellt språk.

detta existerar visserligen roligt inom sig för att titta vilka dessa förmå tänkas existera, dock detta riktigt intressanta tillsammans med dem existerar vilket man vid köpet lär sig ifall dem inblandade språken. inom vissa mening existerar detta finskan likt äger vridit samt bankat vid orden till för att erhålla mot en godtagbart finskt uttal – stol heter vid finska tuoli –, ibland existerar detta inom stället svenskan såsom slirat iväg vid irrfärder medan finskan tagit detta lugnt samt fint – därför heter detta vid finska kvar kuningas (av kuningaz)medan detta inom svenska äger eroderats mot kung.

(Det denna plats tillsammans svenska lånord bör tas tillsammans med ett nypa krydda.

Kuningas är en således gammalt lån för att detta snarare kom ifrån urnordiska alternativt mot samt tillsammans med urgermanska än ifrån svenska, samt flera från dem ”svenska” orden liksom diskuteras nedan kommer ursprungligen ifrån andra tungomål, dock svenskan besitter då fungerat vilket förmedlare.)

Vokalinskott inom slutet från finska ord

Många besitter nog ett emotion från för att finska mening ofta ser ut vilket svenska mening tillsammans en tillagt -i.

detta existerar förstås ett grotesk överdriven, dock stämmer riktig god vid mening vilket apelsin, sirap, vin, hummer, munk, polis, sill samt typ,vilka inom finsk språkdräkt blivit appelsiini, siirappi, viini, hummeri, munkki, poliisi, silli samt tyyppi.

Ibland får man förstås hålla en extra synorgan vid betydelsen: huusi är ej vilket byggnad såsom helst, utan snarare en dass.

Ibland existerar detta inom stället -a såsom får agera tilläggsvokal. Detta äger gjort citron, kummin, lejon och russin till sitruuna, kumina, leijona samt rusina.

Varför vokalkvaliteten växlar vid detta sätt bör nog förklaras tillsammans enstaka kombination från språkmodehistoriska samt grammatiska faktorer.

Vad lär detta oss ifall finska?

Jo, för att detta existerar en tungomål likt ej existerar således förtjust inom mening likt slutar vid konsonant; detta existerar ej förbjudet, likt oss sett vid vid kuningas, dock detta termen besitter å andra sidan riktig krånglig böjning. Slänger man dit enstaka slutvokal vinner man fördelen för att detta blir enklare för att inlemma detta nya termen inom böjningssystemet.

Fonologiska finsmakare kallar sådana denna plats vokalinskott såsom sker inom slutet från mening på grund av paragoge.

Hur sittmöbel blev tuoli

Det finns enstaka sektion drag inom finskans språkljud liksom klart skiljer den ifrån svenska – samt övriga indoeuropeiska tungomål. detta inledande draget existerar besläktat tillsammans motviljan för att äga konsonanter inom ordslut: flera dialekter från finska äger inom princip haft totalförbud mot för att äga mer än ett isolerad konsonant inom ordbörjan.

Därför besitter svenska mening såsom glas, skruv, Stockholm, klister samt stall i låntagarledet kommit för att varma lasi, ruuvi, Tukholma, liisteri samt talli.

Finska ingår inom den finskurgiska språkfamiljen samt existerar nära släkt tillsammans estniskan samt vid långt håll tillsammans ungerskan.

oss fonologer kallar denna process klusterreduktion.

Låt oss betrakta termen stol. detta behövs enstaka sektion fantasi till för att uppleva igen detta inom sin finska utgåva tuoli. termen besitter alltså både genomgått klusterreduktion, då detta start s ströks, samt paragoge, då i lades mot vid slutet.

Då återstår för att förklara uo. då stol en gång lånades uttalades vokalen ungefär likt en å idag. detta bör ej äga varit något bekymmer till finskan, dock inom en senare skede äger detta såsom skulle behärska äga skrivits oo diftongerats mot uo, såsom inom domare och Tomas, vilket vid modern finska heter tuomari och Tuomas.

en liknande, dock historiskt mer komplicerad, samband antas finnas mellan Roslagen och Ruotsi ’Sverige’. (På estniska heter detta ännu Toomas och Rootsi.)

Fler klusterreduktioner – kombinerat tillsammans med vokaltillägg – ser oss då oss jämför spel, fläsk samt knapp med sina finska avkomma peli, läski (i betydelsen ’fett’) respektive nappi.

Ingen skillnad mellan p/b, t/d, k/g samt f/v

Det andra påfallande draget inom finskans ljudlära existerar för att stämbandston ej existerar distinktivt, vilket inom klartext innebär för att man ej utför skillnad mellan p/b, t/d, k/g alternativt f/v.

(Delvis gäller specialregler till d, dock detta bortser oss ifrån här.) Detta äger medfört för att post, bank, tull, dill, kopp, gummi, vals samt fil inom grannspråket heter posti, pankki, tulli, tilli, kuppi, kumi, valssi samt viili.

detta sistnämnda termen betecknar alltså ett mjölkprodukt; inom redskapsordet fil äger resultatet inom stället blivit viila. Efter fonologisk anpassning samt tillägg från verbändelsen –ta äger diska fått skepnaden tiskata. Man kunna även nämna pormestari från borgmästare.

Det existerar ej blott inom start från mening ett sådan avtoning sker: peti, muki samt Sipoo tillsammans idel tonlösa konsonanter inom mitten kommer ifrån svenska bädd, mugg samt Sibbo.

Att detta finska termen appelsiini kommer ifrån apelsin existerar ej svårt för att titta, dock för att tuoli äger sitt ursprung inom svenskans sittmöbel existerar ej självklart.

Noteras är kapabel för att konsonantlängden hos dessa konsonanter försvinner (gg blir alltså k).

F blir v alternativt hv

Ytterligare lite mer spännande existerar detta möjligen tillsammans f. inom start från mening äger detta alltså typiskt övergått mot v, vilket inom väri från färg, dock inne inom mening får oss inom stället detta fascinerande hv.

Svenskans f brukar beskrivas liksom ett tonlös labiodental, vilket betyder för att stämbanden ej skakar samt för att man biter sig inom underläppen. Då finskan säger nej mot detta ljud besitter detta ordmedialt lösts genom för att ljudet splittras inom numeriskt värde halvor, var h-delen tar grabb angående tonlösheten (eftersom v existerar tonande), medan v får sköta den labiodentala angripen (alltså läppbitandet).

Sålunda heter kaffe, soffa samt toffel på finska kahvi, sohva samt tohveli. Sedan besitter oss ju skönheter liksom pihvi samt puhveli som kommer ifrån biff och buffel!

Finskan existerar en från dem nationella minoritetsspråken inom landet samt detta finns insatser till för att skydda samt främja finska språket samt kulturen genom skolor, medier samt kulturella evenemang.

Jag måste även nämna huilata ’vila’, var oss tillsammans hjälp från en extragammalstavat hwila anar hur en halvvokaliskt svenskt [w] kom för att ingå likt den en komponenten inom den finska diftongen [ʊɪ]. (Det svenska h-ljudet äger inom denna position försvunnit ur standardspråkets uttal – var detta även slutligen utrangerades ur stavningen ifrån samt tillsammans 1906 –, dock lever dialektalt kvar inom struktur från [k].

Närpesiskt kvit i stället på grund av vit – från äldre hwit/hvit – existerar en vän sådant fall.)

Korppu och bortglömda svenska böjningsformer

Hittills besitter oss tittat vid mening liksom lär oss något angående hur finskan fungerar.

idag bör oss dyka ned inom ett samling mening vilket avslöjar saker angående äldre svensk substantivböjning. Betrakta nästa ord: piippu, katu, korppu, lankku samt ruukku. Efter lite eftertanke kommer oss fram mot för att dem kommer från svenskans pipa, gata, skorpa, planka samt kruka.

dock varför slutar dem ej vid a som exempelvis ankka samt uurna? Jo, orden existerar inlånade beneath enstaka tidsperiod då svenskan ägde en bevarat kasussystem.

I svenska - finska ordboken hittar ni fraser tillsammans med översättningar, modell, uttal samt bilder.

en substantiv böjdes inom nominativ, ackusativ, dativ samt genitiv beroende vid vilken roll termen ägde inom den aktuella meningen: häster (nominativ), häst (ackusativ), hästi (dativ), hästs (genitiv). Somliga substantiv – dem brukar kallas till svaga – ägde lite enklare böjning, således för att detta inom nominativ hette pipa och inom varenda övriga kasus pipu.

Beroende vid tidsperiod samt dialekt fanns detta ett växling mellan -u och -o, vilket ännu förmå spåras inom ladugård samt kvinnofrid.Vi kunde alltså vandra omkring samt äta skorpu samt spika fast enaplanko, samt finskans katu känner oss igen inom vårt bevarade gatukorsning.

Anledningen mot för att finskan ej lånade in nominativformen, likt kunna betraktas liksom grundform, utan inom stället valde den sålunda kallade oblika formen hänger rimligen ihop tillsammans för att -u/-o-formerna fanns dem maximalt frekventa.

I vår kunskapsbank är kapabel ni lära dig mer angående detta finska språket samt den finska kulturen inom Sverige.

Fler liknande inlånade böjda former existerar matto, tikku samt rapu (som betyder ’kräfta’), liksom inom modern svenska motsvaras från matta, sticka och krabba.

I enstaka hel sektion svenska dialekter inom land i norden besitter den gamla böjda formen gått samt blivit grundform inom denna lag från mening.

Dialekterna besitter alltså genomgått identisk kasusförenkling vilket rikssvenskan, dock valt för att skydda ackusativformen var rikssvenskan sparat nominativformen. vid Nykarlebydialekt heter detta således flicko, mösso, stugån ’stugan’ samt Rööluuvån ’Rödluvan’. från denna anledning förmå detta artikel lite svårt för att känna till noggrant vilka mening från korppu-typen likt lånats in då svenskan ägde intakt kasussystem samt vilka liksom lånats in ifrån modernare dialekter, dock från vilket ställe ändelserna kommer ifrån inledande start känner oss alltså väl till.

I nästa siffra från Språkbruk fortsätter oss vår vandring genom språkhistorien.

oss bör då bland annat reflektera ovan sj-ljud samt vokalharmoni, stiga ned inom järnåldern samt ta enstaka titt vid helt moderna lånord.

Spår från svenska inom finskan, sektion 2